By foot at ease : environmental affordances for wellbeing in walking

Abstract

Walking has been shown to provide benefits for our health and also for the environment. Research has also shown that if the built environment is adapted for pedestrians, people walk more. However, there is a lack of qualitative research in architecture and urban design on walking at the micro (streetscape) scale. To address this research gap, this study explores how people living in the Swedish town Varberg experience walking in an urban setting and how these experiences affect their willingness to walk through stating the following research question: ‘How do inhabitants experience environmental and urban aspects in the walkscapes of their neighbourhood in Varberg, Sweden and how do these experiences affect their walking choices?’ Seventeen walk-along interviews were made while walking with residents in the Varberg town. Interviews were transcribed and analysed using qualitative content analysis as the method. Eight categories emerged: a) green aspects, b) urban accessibility, c) physical feasibility, d) place attachment, e) safety, f) social aspects, g) health and wellbeing and h) accomplish task. The participants appreciated having destinations and environments nearby; proximity incentivised them to walk more. However, they indicated shortcomings regarding the information on wayfinding and physical accessibility, as well in the physical environment in regards to freedom of movement for people with physical disabilities. Findings were interpreted and practical recommendations made on a) increased stimulation through variation and change, b) proximity, availability and fine-grained uses, c) information on wayfinding and universal accessibility, d) adaptation of the built environment towards people with physical disabilities, e) place attachment through the coherence in building scale, f) perceived safety through reserved pedestrian space and visual overview and finally, g)lingering and sitting options for comfort and social contract. The walk-along interview methodology worked well and is recommended for further research in architecture and urban design. More research is needed on environments for walking in relation to a) variation and change, b) universal accessibility, c) wayfinding information and d) artefacts for sitting or lingering along the walking route traversed.

Caminhar é benéfico para a saúde, bem como, para o meio ambiente. Pesquisas têm demonstrado que se o ambiente construído estiver adaptado para pedestres, as pessoas caminhariam mais. Todavia, em arquitetura e urbanismo existe uma lacuna de pesquisa referente aos estudos qualitativos sobre o caminhar na escala da rua. O presente estudo explora como habitantes da cidade sueca de Varberg experimentam caminhar num contexto urbano, e como estas experiências afetam a vontade de caminhar mediante a seguinte pergunta de pesquisa: ‘Como os habitantes experienciam aspectos urbanos e ambientais ao caminhar pelos seus bairros na cidade de Varberg, Suécia, e como essas experiências influenciam as suas decisões referente a mover-se a pé?’ Dezessete entrevistas-caminhante foram feitas durante caminhadas com habitantes da cidade de Varberg. As entrevistas foram transcritas e analisadas com o método de análise de conteúdo. Oito categorias surgiram: a) presença de vegetação, b) acessibilidade urbana, c) viabilidade física, d) percepção do lugar, e) segurança, f) aspectos sociais, g) saúde e bemestar e h) realizar tarefas. Participantes apreciaram ter lugares (destinos) e diferentes tipos de ambientes próximo de suas residências; isso incentivou-os a caminhar mais. Todavia, eles indicaram faltas em acessibilidade e sinalização para pessoas com deficiências físicas. Os resultados foram interpretados e recomendações práticas foram estabelecidas de: a) aumentar o estímulo com variação e mudanças no ambiente, b) proximidade, utilidade e legibilidade, c) sinalização para orientação e acessibilidade universal, d) adaptação do ambiente para pessoas com deficiências físicas, e) lugares com equilíbrio entre a escala dos edifícios, f) segurança para o espaço reservado aos pedestres e controle visual e finalmente g) opções de espaços com conforto ambiental e contato social. A metodologia das entrevistas-caminhante funcionou adequadamente e recomenda-se para pesquisas futuras em arquitetura e urbanismo. Faz-se necessários mais estudos sobre estímulo e variação no ambiente para caminhar, informação e sinalização para acessibilidade universal, e mobiliário urbano para a rota de caminhada.

Att gå mer är fördelaktigt både för hälsa och miljö och forskning visar att om den byggda miljön är anpassad för att röra sig till fots så går människor i högre utsträckning. Trots detta saknas kvalitativ forskning inom arkitektur och stadsplanering om att gå i mikroskalan (t.ex. gaturummet). Den här avhandlingen undersöker hur boende i den svenska staden Varberg upplever att gå i en urban miljö, och hur dessa upplevelser påverkar benägenheten att röra sig till fots genom att ställa följande forskningsfråga: ‘Hur upplever invånare i Varberg, Sverige miljö- och urbana aspekter av gångmiljöerna i deras egna stadsdelar, och hur påverkar dessa upplevelser hur de väljer att röra sig till fots?’’ 17 “gångintervjuer” gjordes under promenadturer med invånare i staden Varberg. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys som metod. Åtta kategorier kom fram: a) gröna aspekter, b) urban tillgänglighet, c) fysisk möjlighet, d) platsanknytning, e) trygghet och säkerhet, f) sociala aspekter, g) hälsa och välmående, samt h) utföra uppgifter. Att ha målpunkter och miljöer nära var något som uppskattades av deltagarna, och medförde att de rörde sig till fots mer. Deltagarna pekade på brister i information och fysisk utformning för tillgänglighet, samt i vägvisningsinformation. Resultaten tolkades och praktiska rekommendationer togs fram om a) stimulering genom variation och skiftningar, b) närhet, tillgänglighet och finmaskighet i utbud, c) information för vägvisning och universell tillgänglighet, d) anpassning av den byggda miljön gentemot personer med fysiska funktionshinder, e) platsanknytning genom sammanhang i bebyggelsens skala, f) trygghet genom reserverat utrymme för fotgängare och visuell överblick, samt g) möjligheter för att stanna till och sitta ned för komfort och social kontakt. Intervjumetoden med gångintervjuer fungerade bra och rekommenderas för fortsatt forskning i arkitektur och stadsplanering. Mer forskning behövs om miljöer för att röra sig till fots i relation till variation och skiftningar, information om fysisk tillgänglighet och vägvisning samt om artefakter för att stanna till eller sitta under promenaden.